Attila

Det finns starka antiliberala krafter i Sverige konstaterar den lärde f.d chefredaktören Svante Nycander på DN:s debattsida. Framförallt hittar man dylikt inom kultursektorn, menar han, men fenomenet återfinns även hos borgerliga tidningar och på universiteten. Han skärskådar diverse företeelser i Sverige som bidragit till antiliberalismen, det blir en lärd rundtur i det socialistiska experimentlandet Sverige. Spännande och skrämmande, men varken förvånande eller nytt förutom möjligen artikelns kontext, dvs tidningen DN, vars liberala själ sedan länge är död. Precis som hos landet Sverige, även här är liberalismen satt på undantag. Måhända gäller det hela världen?

Repression, statlig kontroll och regleringar övertrumfar medborgarnas rättigheter. Ofta är dessa inskränkningar gjorda med välvilja, man vill hjälpa en speciell grupp människor, organisationer eller företag. Skatter, bidrag, subventioner, kvotering, registrering, avregistrering, kontroll, verifiering, samkörning, restriktioner, expropriering, konfiskering, tvångsomhändertagande, avlyssning, spårning etc etc. Dånet från politikens värld blir övermäktigt, vi orkar inte lyssna. Kanske är du trots allt inte en människa, utan blott ett nummer?

Liberalerna hävdar att frihet är frånvaro av tvång. Medan de flesta lagar krymper vår frihet, det är ju deras funktion, och politikens produkt är just lagar. Så nog är det många som är rädda för liberalismen, kanske även liberalerna själva? Frihet handlar ju om så få lagar och restriktioner som möjligt. Kanske är det därför våra liberala partier inte är liberala längre? Att inrätta en politik som minimerar sig själv vore knappast i linje med våra politikers ambitioner.

Från 1700-talet och framåt har världen blivit allt friare. Medborgarna har fått rösträtt, yttrandefrihet, näringsfrihet, fri marknad, mötesfrihet, religionsfrihet, likhet inför lagen och en mängd andra friheter, som de numera börjat betrakta som en börda. Låt mig ta ett exempel:

I USA är lånemarknaden i princip förstatligad av de federala instituten Fannie Mae och Freddy Mac, och bankerna tvingas låna ut pengar till folk som inte kan betala tillbaka i enlighet med Community Reinvestment Act, medan USA Patriot Act håller befolkningen i schack med ett antal undantagslagar, som bl.a resulterat i Guantanamo Bay där man kan hållas i fängsligt förvar utan rättegång. Och vår lilla patetiska FRA-lag liknar mest en flugfjärt i jämförelse med jänkarnas ECHELON. Allt det jag nämner i detta stycket grusar de flesta liberala landvinningar som jag räknade upp i förra stycket.

Dylikt händer i frihetens land, kapitalismens högborg, landet där alla möjligheter finns och kan vinnas av alla. Rena rama socialismen, skulle vissa muttra, eller möjligen neokonservatism. Kollektivismen har många olika ansikten, och är ofta perfekta verktyg för den ambitiösa politikern, som vill styra och ställa med befolkningen, ty här ska tuktas hårt likt ett kraftigt nedklippt Bonsai träd.

Och det som händer i det stora landet i väster händer givetvis på andra ställen också. EU låter sig villigt influeras av nya politiska trender, medan Ryssland, Kina och Arabvärlden har en helt egen tradition av tvång och förtryck.

Att i dessa tider tala om antiliberalism handlar antingen om ett rejält uppvaknande eller möjligen självplågeri. Visst finns det folk som vill inskränka den lilla frihet vi har kvar, det stämmer, helt korrekt. Du har vunnit högsta vinsten i det ideologiska lotteriet! Kanske lever vi i en antites till forna tiders frihetliga landvinningar, till slut slår det tillbaka, mörkret och slaveriet knackar återigen på dörren.

Eller är det möjligen så att liberalismen alltid tvingats kämpa, i alla tider, under många olika namn, under olika benämningar. För de som har makten, privilegierna och håller i piskan och nyckeln till Edens lustgård vill sällan dela med sig. Möjligen har väktaren blivit mer förslagen och utrustats med ett glatt leende, men han står fortfarande på vakt, såsom han gjort i alla tider.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, liberalism, antiliberalism