“Den korporativa staten grundades, skapad av fackföreningar för jordbruk, industri, handel och så vidare, en utveckling som så till vida sammanföll med syndikalismens idéer. Den så kallade korporativa ordningen innebar att inom olika yrken och näringsgrenar ett bestämmande inflytande överlämnades åt under fascistisk ledning bildade och under regeringens omedelbara uppsikt verkande fackförbund. Så kom till exempel avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare att slutas för samtliga verksamma inom aktuell näringsgren eller yrke, även de vilka ej var anslutna till organisationerna, ett slags kollektivavtal. Det högsta organet för de korporativa organisationerna var ett nationellt korporationsråd, över vilket regeringen hade ett avgörande inflytande.”

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fascism

Du pratar om att avskaffa det kapitalistiska systemet, och antar jag att du menar privat ägande av företag. Det är ett stort ingrepp i människans frihet, och dessutom är det svårt att ersätta det “kapitalistiska systemet”. Jag har skrivit om detta i ett annat inlägg:

http://www.attila.tecknare.se/?p=386

Men vad säger att vi måste ha det system vi har idag med vinstmaximering, kvartalskapitalism och där vinsten konsekvent stoppas i privata fickor när vi kan betala till oss själva istället?

Jag tillhör inte den delen av vänster som tror på medborgarlön och planekonomi, jag är mer dragen till det deltagarekonomiska tänket. Dock så är jag övertygad om att kapitalismen måste avskaffas.

Just nu verkar alla tjuvnyp tillåtna, och jag personligen tycker att man kan kosta på sig att vara lite mer nyanserad.

Kritiken idag förväxlar nog i hög grad de svenska fackföreningarna, som de överlag FUNGERAR JUST NU, och fackföreningar i största allmänhet. Det svenska facket, då kanske främst LO, är inte längre ett fack, utan en politisk och ekonomisk rörelse som sitter på många stolar samtidigt.

LO är en av de mest stockkonservativa, till och med reaktionära rörelserna i Sverige just nu. De har blivit den ultimata garanten för att varje försök att byta riktning på den svenska skutan mest påminner om hur det ser ut när en långtradare får sladd på blankis.

Det svenska fackliga ägandet i svenska företag är dessutom enormt, och det svenska facket har inte precis utmärkt sig som speciellt etiska eller principfasta kapitalister. Man kan till och med gå så långt som till att påstå att det ibland är lite animal-farm-varning över det hela.

Så för att sammanfatta: Man kan mycket väl anse att den fackliga rörelsen är något att slå vakt om, men samtidigt inte ha ett använt dasspapper till övers för de elefanter som just nu innehar rollen i Sverige.